Svar
2011-03-13 / 16:58:04 / svar på frågor

Svar från Louise:
Ja, alltså jag är rädd för supermånga saker, jag är typ världens mest lättskrämda person. Men det är fyra saker som jag är extra nervös och skrämd över, och det är...

1. Spöken - alltså jag vet ju att lakan inte flyger omkring men jag är säker på att det finns liv efter döden och jag har själv varit med om några skumma grejer!
2. Att min familj skulle råka illa ut. När jag var mindre kunde jag inte vara hemma ensam med mina syskon i mer än en timme utan att jag blev nervös över att det skulle hänt nåt med mamma och pappa.
3. Döden. Tanken att somna och aldrig, aldrig, aldrig mer vakna skrämmer mig så djävulskt mycket.
4. Trånga utrymmen. Jag har då klaustrofobi och det betyder att jag inte kan vistas i för trånga utrymmen. För ett tag sen kunde jag inte åka tunnelbana eller vara inne i skolans omklädningsrum men det är över nu. Dock kan jag fortfarande inte åka hiss utan att få ett panikanfall och börja hyperventilera och jag kan inte heller låsa dörrar på toaletter (eller till en viss del...) 

Svar från Emilia:


Svar från Jennifer:

Vad kul med sånna här spånntana (stavning) frågor, älskar det!

 

Döden Som louise sa, så är jag också rädd för döden, att aldrig mer vakna, det är läskigt.

Älskad jag är rädd för att aldrig bli älskad av någon. Alltså min familj älskar ju mig (det är vad dom säger :P) men tanken på att dom skulle sluta älska mig och att ingen annan skulle ta deras plats är läskigt. Tänk att  lämnas i sticket helt ensam som om man vore luft. Jag menar min familj och mina vänner GÖR MIN DAG!

Spindlar kanske låter fjantigt, men jag är så sjukt rädd för spindlar så det finns inte! Dom äcklar mig så fruktansvärt! Ni ska se mig när jag får för mig att jag har en spindel på mig, jag blir som en elvisp.

sen kan jag faktiskt inte komma på fler på rak arm. ( om ni fattar uttrycket, om inte så menar jag att jag inte kan komma på fler just nu)<33



Ett svar...
2011-03-09 / 22:01:46 / svar på frågor


svar:
Hej! Jo, som vi skrivit lite längre ned i arkivet så träffades vi 3 på dagis när vi var kanske 1 eller 2 år gamla. Louise och hennes tvillingbror började på exakt på samma avdelning som Emilia & Jennifer, alltså två tvillingar på samma avdelning. Dock var ju vi inte kompisar från början eftersom... ja, finkänsligt sagt så klickade det inte då. Men det var väl i 5-års och uppåt som vi verkligen började att bli kompisar, och nu har vi gått i samma klass i cirka tretton år, om man räknar med dagis!
Tack så mycket! Kram :)


RSS 2.0